Intervju av Bojan

Vi har intervjuat Bojan, som städar Skattkärrsskolan. Själv tycker hon att det är jättekul att städa förutom när barn har kissat på golvet eller smetat bajs på väggarna. Det är roligast att städa när det är lov, säger Bojan. För då får man ta fram all stora maskiner och göra extra fint. Bojan har jobbat här på skolan sedan 2006 men hon har städat sedan 1978. Hon valde inte själv att städa på Skattkärrsskolan, hon tillhör en städgrupp i kommunen som placerar ut städerskorna på olika platser. Från 1-10 tycker hon att det är en 8 att städa på Skattkärrsskolan. På fritiden gör Bojan inget speciellt, bara tränar. Hon har inget drömjobb just nu men när hon var yngre ville hon bli flygvärdinna. Tidigare har Bojan jobbat på ett bageri. Hon har även varit skolvaktmästare och fritidspedagog.

av Hanna Hidén och Klara Skaghammar

Ensam

Förtext: Jag hörde att dörren öppnades med ett nafs. Jag spetsade öronen! Klockan var 21:45, mamma och pappa skulle inte komma hem 21:45. Dem skulle komma hem 23:00. Fotsteg hördes i trappan, mitt hjärta bultade i 380. Jag var så rädd. Jag tryckte upp kudden i ansiktet. Sen öppnades dörren på vid gavel! Jag skrek så att det ekade, sen tittade jag upp!

Nu ska ni få veta historien från början.

Jennyffer är 14år och går på high school. Jennyffer är ganska lat av sig. Hon har sovmorgon och hon tjuvtar godis! Nu är hon på väg till skolan och där ser hon sin bästis Johanna.

-Hej! Hur är det? Vi har inte setts på jättelänge, sa Johanna.

-Hej! Nej, det har vi inte! Du, vet du var James är? Jag skulle vilja fråga honom en sak, lite privat.

Det var så att Jennyffer hade varit i England ett tag, hennes pappa hade jobbat där. Och hon var liksom kär i James.

-Jag har glömt att säga en sak Jennyffer, jag har blivit ihop med James.

Jennyffer hade inte berättat för Johanna var kär i James. Hon ville ha det för sig själv.

-Jaha, vad kul för er!

-Ja, vi ska gå på bio på lördag!

Jennyffer blev helt förkrossad. Hon sa att hon kände sig snurrig så hon fick ringa till sin mamma. Men hon ljög förstås. På vägen hem grät hon.

-Hej mamma, jag går hem nu. Jag vet att du inte är hemma men jag vet vart nyckeln ligger. Puss puss!

Hon hade pratat in ett röstmeddelande till sin mamma. Hennes mamma arbetade på banken och kunde inte svara i telefonen.

Äntligen kom Jennyffer hem. Hon gick in i köket, öppnade kylen och tog ner mjölken.

-Varför har de blivit ihop för, vad arg jag blir! Åh!

Jennyffer var verkligen störtkär i James. Och hon kände att det kändes som om Johanna visste att hon var kär i honom. Sedan plingade det pådörren.

-Hej… Vem är du?

-Jag heter Tommy Krussenbär.

Han stormade in i huset och knockade Jennyffer. Han tog alla deras ägodelar och sprang iväg. Efter en stund vaknade Jennyffer av att någon sa hennes namn. Hon öppnade snabbt ögonen och där stod hennes pappa.

-Vad är det som har hänt? Frågade hennes pappa.

-Jag vet inte. Aj! Mitt huvud.

Hon hade fått ett blåmärke i huvudet efter att hon blev knockad.

-Det var någon som plingade på dörren. Det var någon som hette Tommy Krussenbär. Jag tror att han tog våra saker, men det gick bra med mig.

Nästa dag gick Jennyffer till skolan. Där såg hon James och Johanna tillsammans.

-Hej! sa Johanna.

-Hej, sa Jennyffer lite dystert.

Sedan gick Johanna fram till Jennyffer.

-Du jag skulle bara säga att vi har gjort slut.

-Va! utbrast Jennyffer.

-Jo för jag tror jag vet vem James är kär i.

-Vem?

-Dig såklart!

Det gnistrade upp ett leende från Jennyffer.

-Menar du det? För jag typ gillar honom också!

-Jag tyckte att jag hörde att han skulle bjuda ut någon. Jag menar dig! Oj, nu kommer han.

-Nej gå inte, kom tillbaka!

-Hej James!

-Hej, jag tänkte fråga dig en sak, sa James.

-Vadå? sa Jennyffer.

-Vill du gå… Vill du gå ut med mig?

Jennyffer blev helt förstenad.

-Äh, hm, äh… Nej! JO! Nej! Jag vill väldigt gärna gå ut med dig!

-Bra, jag hämtar dig 21:45.

-Okej, ses då, sa Jennyffer.

Nu blev hon verkligen helt trött, tur att skolan redan var slut. Jennyffer och Johanna tog sällskap en bit hem och gick sedan åt olika håll.

-Åh, dumma nyckel!

Tillslut fick hon i nyckeln. Hon gick in, slängde av sig väskan och la sig i soffan. Sen kom hon på att Tv:n inte fungerade här nere.

-Åh, nu måste jag gå upp!

Klockan började bli mycket, den var 21:42. Jennyffer hörde att dörren öppnades med ett nafs. Hon blev livrädd! Sedan hörde hon att någon ropade på henne med en mörk och skrovlig röst. Nu hördes fotsteg i trappan, de närmade sig hennes rum. Hon tryckte upp kudden i ansiktet. Sedan öppnades dörren till rummet. Hon var rädd, så rädd! Sedan tittade hon upp. Där stod ju bara James!

-Men är det du! sa hon förvånat.

-Ja, jag skulle ju hämta dig 21:45, sa James.

-Just det! Men det var en mörk röst som ropade på mig.

-Oj, ja jag hostade lite.

-Jaha! Ska vi åka då?

-Ja kom, sa James.

Jennyffer tänkte på Tommy Krussenbär men suddade bort det lika fort.

-Du James, skyddar du mig om det kommer någon och anfaller?

-Ja självklart! svarade han.

-Bra!

Då tänkte Jennyffer: Nu är allt perfekt! Jag kan känna mig trygg!

av Ebba Modin